Störst av allt är kärleken

I måndags var jag i Sandviken och föreläste för andra gången. Flera av de som kom mötte jag vid förra tillfället och det kändes så roligt, varmt och gott att återses.

Denna gång föreläste jag om Hildegards teologi och kosmologi. Hildegard var visionär i ordets sanna betydelse. Hon fick information i visionernas form.

"När jag satte mig för att skriva vände jag min blick upp till det sanna levande ljuset för att se, vad jag skulle skriva. Ty allt som jag ända ifrån början hade skrivit ned av mina uppenbarelser och allt vad jag senare fått erfara, det har jag sett med min andes inre blick och hört med mitt inres öron. Det skedde inte i ett tillstånd av dröm eller i extas, utan jag vilade i de himmelska mysterierna vaken till kropp och själ." (ur Liber Divinorum Operum)

Hennes teologi tog sin utgångspunkt i skapelseläran där allting skapas ur Caritas- gudskärleken, allt blev till genom kärleken, ur en evig andlig princip bortom tiden (kärleken fanns redan när Gud sade Varde ljus (fiat lux). Hon går emot gängse tankar att allt skapades ur intet som senare fastställdes vid creatio ex nihilo laterankonciliet 1215) . Hon menar att endast kärlek kan frambringa något så fantastiskt som skapelsen. Hon tecknar en gud som är transcendent men samtidigt immanent och som existerar och är närvarande i allt skapat, en världsordning helgad av Guds närvaro. Hon kallar denna immanenta, feminina, närvarande aspekten av gud för Sapientia- den gudomliga Visdomen/Visheten.
 
 

Kommentera här: